I want it back!
Samboliv och kärlek i alla ära men jag saknar den gamla tiden. När man bodde själv, kunde göra lite mer vad man ville, fixa som man ville i lägenheten, ta dit vem man ville och när man ville! Det va tider det ändå.. Känns inte som jag hann bo själv på riktigt någon gång då jag alltid bodde i andra hand och flyttade runt, aldrig fick inreda och fixa själv..
Jag ska väl inte gnälla, det är underbart att vara nära den man älskar och att ha någon där men jag saknar det att kunna ses när man känner för det. Vi har ju i stort sett bott ihop sen dag 1, jag har haft min egen lägenhet första året men alltid varit hos honom. Förutom när jag bodde ett halvår i Gävle men då va det så mycket problem mellan oss att jag ändå inte kunde njuta av det..
Men nu känns det som att det är kört! Jag önskar jag hade varit mer själv från början, men jag gillade ju inte att bo själv heller, hade inget att göra och kände i stort sett ingen i götet, men man vet aldrig vad man har förens man förlorat det, det är väl så! Nu efter 2 år ihop känns det ju inte som något alternativ att flytta isär, jag vill ju vara med honom så snacka om att förstöra allt om man flyttar isär samtidigt som jag känner att jag behöver det där, jag har aldrig varit i ett långt förhållande där vi bott isär och kunnat träffas när man vill och längta, känns den där nykära känslan en längre tid!
Så jag vet inte, jag får väl fundera på saken, det skulle ju va jäkligt skönt med lite space men risken är ju att allt tar slut då.. Och så har vi ju Sammy, då får jag inte ha honom hos mig heller! :( Och då kommer livet suga extremt igen... Jag vill dock till en större stad, Göteborg, Stockholm, Uppsala, you name it! Jag orkar inte med Alingsås alltså..
Det är fan aldrig lätt! :)
Tankar tankar tankar.
Nu har Johan suttit framför sitt Playstation i exakt 3.5 timme. Jag håller på och fixar mat, har varit ut med hunden och snart är maten klar så nu ska jag plocka undan och duka. En sen middag men gott ska det bli! :) Köttfärslimpa med potatis, brunsås och morötter!
Jag ska väl inte gnälla, det är underbart att vara nära den man älskar och att ha någon där men jag saknar det att kunna ses när man känner för det. Vi har ju i stort sett bott ihop sen dag 1, jag har haft min egen lägenhet första året men alltid varit hos honom. Förutom när jag bodde ett halvår i Gävle men då va det så mycket problem mellan oss att jag ändå inte kunde njuta av det..
Men nu känns det som att det är kört! Jag önskar jag hade varit mer själv från början, men jag gillade ju inte att bo själv heller, hade inget att göra och kände i stort sett ingen i götet, men man vet aldrig vad man har förens man förlorat det, det är väl så! Nu efter 2 år ihop känns det ju inte som något alternativ att flytta isär, jag vill ju vara med honom så snacka om att förstöra allt om man flyttar isär samtidigt som jag känner att jag behöver det där, jag har aldrig varit i ett långt förhållande där vi bott isär och kunnat träffas när man vill och längta, känns den där nykära känslan en längre tid!
Så jag vet inte, jag får väl fundera på saken, det skulle ju va jäkligt skönt med lite space men risken är ju att allt tar slut då.. Och så har vi ju Sammy, då får jag inte ha honom hos mig heller! :( Och då kommer livet suga extremt igen... Jag vill dock till en större stad, Göteborg, Stockholm, Uppsala, you name it! Jag orkar inte med Alingsås alltså..
Det är fan aldrig lätt! :)
Tankar tankar tankar.
Nu har Johan suttit framför sitt Playstation i exakt 3.5 timme. Jag håller på och fixar mat, har varit ut med hunden och snart är maten klar så nu ska jag plocka undan och duka. En sen middag men gott ska det bli! :) Köttfärslimpa med potatis, brunsås och morötter!
Kommentarer
Trackback
