Just another ordinary girl..

Gissa om jag förvånar mig själv, att sakna den lilla skitstaden! =P Men nu efter så många år därifrån saknar jag staden och allt jag hade där... It hurts!

Trodde aldrig jag skulle sakna staden där polisen rånar banken, Svartnbrendt rånar systembolaget, skottlossningar i tingshuset, våldtäckter, mord och mordbränder och skitsnack är ju vardagsmat! I denna lilla, lilla stad som måste vara en av som minsta i Sverige, förstår inte att det kan hända så mycket skit på en sån liten ort men alltid är det något! ;) Och tro mig, jag blir nästan rädd för mig själv när jag skriver att jag saknar den staden.

Men jag hade ju allt där också.. Min familj, mina vänner, mitt liv. Och det är faktiskt en underbart fin stad! Samtidigt vet jag inte om jag vill flytta dit igen, är så kluven när det gäller det. Har alltid sagt att Gävle är det närmsta jag kommer flytta Söderhamn igen samtidigt som jag bara längtar efter att få bo i hemstaden man kan utan och innan, det är billigt och bra att bo i centrum, man har alltid någon att umgås med och kan åka hem till familjen när man vill. Men åh andra sidan finns ingenting där, allt stängs ner och knappast några jobb snart. Jag har lämnat allt för över 4 år sen, allt kommer inte att vara som vanligt. Jag tror att jag mest av allt villl tillbaka till det jag hade då, som jag hade det då... Livet lekte helt enkelt!

Men det är lätt att komma på såhär i efterhand, jag trodde jag skulle få det bättre någon annanstans och jag har aldrig ångrat något så mycket som att jag hoppade av skolan och flyttade därifrån.. Lämnade allt och alla som stod vid min sida! Visst, efter många om och men träffade jag min kärlek här nere, men vad hjälper det när man knappt har några vänner och träffar familjen 2-3 gånger om året? När han jobbar och sover nästan hela dagarna.. Självklart är jag tacksam, eftersom jag inte har något jobb och jag vet att han gör det för mig men det är tungt att sitta här hemma och fundera varenda kväll och dag.. Men man ska ju inte klaga, det kunde ha varit värre! Men dom senaste dagarna har jag haft sån saknad efter mina vänner jag träffat ett par gånger sen jag flyttade för 4 år sen, det gör så ont i mig! Innan umgicks vi flera gånger i veckan och sen bara försvann allt.. Och jag va ensam!

Men nu är jag kluven, jag vill norrut för jag vill inte vara såhär långt från allt. Men frågan är vart? Stockholm har allt och jag älskar Stockholm så jag skulle gärna dit men J vill inte bo där sen när man stadgar sig, så i så fall blir det några år, är det värt det? Annars är jag inne på Uppsala eller Gävle men då lutar det nog mer mot Gävle ändå, då har jag nära hem och både jag och J kan tänka oss att bo där sen och stadga oss. Men då har helt plötsligt J en bra bit till sin familj i stället...

Det är inte lätt att komma från olika delar av Sverige alltså! Men vi får fundera.. Har inte all tid i världen på oss bara eftersom jag börjar ungdomsgarantin i maj/juni och ska ha praktik och börjar jag praktisera här är det för att förhoppningsvis få jobba där sen och då är jag fast här, antagligen för alltid eller en lång framtid.. :/ Och det gör ont i mig vid tanken på att bo kvar här samtidigt som det är väldigt "bittersweet" att lämna allt man bygt upp här under 4 år, vad jag nu bygt upp iofs men, lite av ett liv har man ju ändå fått här och J har ju allt sitt här.. Åh andra sidan har jag inte så mycket att stanna här för egentligen, umgås med en person härifrån ungefär numera..

Men nu ska jag inte tråka ut er mer!
Ta hand om er..